Motivation

Vi har en utmaning att hantera. Du och jag tillsammans behöver lösa upp en “gordisk” knut. Finessen med en gordisk knut är att den anses vara svårlöst, men är det ej. Och varför anses just denna knut vara svårlöst? Jo, därför att de professionella tyckarna och tänkarna inte lyckats lösa den. Men hur kan vi då påstå att den INTE är svårlöst? Jo, därför att vi har motivationen på vår sida.

Den Gordiska knuten

Det fanns en gång en gammal Grekisk stad som hette Gordion. I denna stand fanns ett tempel och i detta tempel fanns en oxkärra fastbunden med en knut som enligt legenden var så omöjlig att lösa att oraklet vid Telmessos hade utfärdat en profetia att den som löser knuten kommer att bli kung över hela Asien. En dag steg Alexander den store in i templet och försökte sig på att lösa knuten. När han insåg att han inte skulle lyckas lösa knuten blev han så rasande att höjde sitt svärd och högg sönder den. I samma stund insåg han att han löst upp knuten och frigjort oxkärran.

Lägg märke till vad som drev honom. Det var inte knuten i sig, utan löftet om makt – att bli kung över hela Asien. Och han löste den inte med tålamod, utan med raseri. Svärdet frigjorde oxkärran, men det gjorde också något annat: det visade att den som drivs av sitt eget bästa kan få knuten att släppa, men sällan på ett sätt som gör helheten hel. Vår knut behöver lösas upp på ett annat sätt, och därför med en annan drivkraft.

Vad driver dig?

Motivation är inte en känsla som kommer och går av en slump. Som vi lärde oss i del 4 av Läran har varje medveten handling ett syfte, och syftet styrs av hur vi värderar det vi vill uppnå. Motivation är alltså ingenting annat än värdering i rörelse. Den som vet vad den värderar vet också vad som driver den.

Därför är det värt att ställa frågan till sig själv: vad är det egentligen jag vill uppnå – och för vem?

Drivkraften växlar med tiden

Svaret är inte detsamma genom hela livet. I del 3 såg vi att värde alltid existerar för någon – för individen, för gruppen eller för kollektivet. Motivationen följer samma mönster, och den flyttar sig med tiden.

Tidigt i livet handlar den mest om oss själva: att klara oss, att bli sedda, att hitta vår plats. Det är inget fel i det. Att utgå ifrån sig själv är inte egoism, och ingen kan hjälpa andra innan den har lärt sig stå på egna ben. Sedan växer cirkeln. Familjen, vännerna och arbetskamraterna blir en del av det vi vill uppnå. Och för många kommer till slut en tid då cirkeln vidgas ännu en gång – då drivkraften inte längre räcker till bara de egna, utan börjar omfatta alla.

Förflyttningen går inte alltid åt ett håll. En förlust, en sjukdom eller en svår period kan dra cirkeln tätt samman igen, och det är lika mänskligt. Men varje gång den vidgas, blir det lite lättare att vidga den nästa gång.

För allas bästa

I del 5 lärde vi oss att goda handlingar är de vars syfte är att förbättra för det kollektiva. Den som drivs av allas bästa har alltså inte hittat en ny sorts motivation, utan den mest omfattande formen av den gamla. Det egna bästa försvinner inte – det inser bara att det är en del av något större.

Det är samma insikt som vi beskriver på sidan om Gurun. Vi bär alla förmågan att stötta och leda andra, men sinnet att välja det utvecklas olika fort hos olika människor. Den som ännu drivs mest av sitt eget har inte misslyckats. Den är bara på en annan plats i samma resa.

Och det är just här den gordiska knuten släpper. De professionella tyckarna och tänkarna misslyckas inte för att de saknar kunskap, utan för att deras drivkraft ofta är bunden till den egna positionen. Den som drivs av allas bästa behöver inget svärd. Den har tålamodet att lösa upp knuten tråd för tråd – tillsammans med andra. Du och jag.