Vad är Synd?
Grunden till begreppet Synd är att det är synd att begreppet Synd existerar. Det kan låta komplicerat, men det är mycket enkelt. Synd är när våra handlingars avsikter är onda. Vi har tidigare lärt oss att okunskap friar från ondska och drar vi det till sin mänskliga källa, så ser vi spädbarnet framför oss. Vi förväntar oss inte att det skall förstå sina handlingar och därför accepterar vi dem. Genom livet lär vi oss kontinuerligt och förväntan på vår insikt om våra handlingars avsikter ökar lika kontinuerligt. Men vem kan avgöra om en avsikt är ond? Vem kan avgöra när synd begås i en handling? Well, ekvationen är ju enkel om man räknar in förståelsen om vårt livslånga lärande. Den som kan avgöra om synd begås i en handling är den som vet vad som förväntas av oss i handlingen och samtidigt vet att vi är lärda nog att förstå vad som förväntas av oss. Enkelt va?
Problemet är att lärande är individuellt (Subjektivt) medan förväntan, annat än den på sig själv, är objektiv. Ur detta perspektiv så blir det endast den som begår handlingen som kan avgöra om handlingens avsikt är ond och att synd alltså har begåtts. Hade det inte varit så, så hade dagens domstolar haft det avsevärt mycket lättare.
Det finns 2 sätt att synda
1. En överlagd handling är en handlig som planerats och genomförts i sina sinnens fulla bruk. I detta fall tar man för givet att den som begår handlingen förstår vad den innebär, vilket också oftast är anledningen till att den planerats innan. Detta är den värsta sortens synd. Personen som begår den är fullt medveten om vad den begår för fel, men är ignorant om sin handlings påverkan på omgivningen. Den tekniska termen på Engelska är ”In the first degree”.
2. Det vanligaste sättet att synda är dock det som på engelsk term benämns ”In the second degree”, vilket relateras till en handling som sker ”in the spur of the moment”. En impulshandling alltså, där den så kallade civiliserade människan satts ur spel och istället agerar enligt reptilhjärnans regelverk. Vi tappar besinningen helt enkelt och agerar fel även om vi egentligen besitter kunskaper om hur vi borde agera. Dessa handlingar följs ofta av ångest och skuld känslor, då man inser att man handlat fel. Traditionellt så inrättades biktstolar i de Katolska kyrkorna för att avlasta människans samvete ifrån bördan att bära dessa känslor inom sig.
Den egoistiska instinkten
Vårt problem är att ju större utbrott av känslor något skapar hos oss, ju större är risken att vi ofrivilligt överlåter till våra instinkter att styra oss. Våra instinkter låter oss inte tänka efter, utan vi blir omedvetet egoistiska och använder oss själva som instrument att mäta andra (ex. pedofilfallet nämnt tidigare). Vi projicerar ondska därför att vi har svårt att kontrollera våra känslor när vi upplever en handling som vi anser vara uppenbart fel. Vi har rätt att anse att något är fel, men vi har inte rätt att projicera ondska på det bara för att vi anser det vara fel. Men det är vad som händer vi tappar kontrollen över oss själva.
Om det nu är vi själva som är roten till ondskan och om avsikten berättar vilka vi är som individer, har vi då samtidigt facit på om vi är goda eller onda människor? Nja, så enkelt är det ju inte. Så väl vår projicering av ondska som att vi tappar kontrollen är en produkt av omogenhet. Problemet är bara att vår projicering av ondska på pedofilen är direkt kommunikation med övrig omgivning. Vi söker samtycke i vår sociala krets. Vi vill att flera skall tänka som vi, se ondskan i pedofilen. Det är i den kommunikationen ondskan får ett eget liv. Vi har ett eget intresse i avsikten. Vi vill inte bara att vår omgivning skall se felet i pedofilens handling, vi vill även avskräcka andra ifrån att göra samma sak. Detta är en känsloyttring som kommer ifrån djuret inom oss och som är svår att kontrollera. Så funkar djur.
Kända synder
Religiös dogm innehåller traditionellt många beskrivningar om olika typer av synder samt hur dessa skall stävjas. Kognitionskyrkan kan bara bekräfta deras existens men fäster ingen större vikt vid någon speciell typ av synd, utan ser dem alla som värdefull kunskap att ta del av oavsett deras ursprung eller formulering. Katolska kyrkans Sju Dödssynder är exempel på syndformuleringar.
Gruppvärdesystem
När våra känslor tar över så kan vi prioritera inköp av örhängen högre än att tex hjälpa svältande barn i en annan del av världen. Hur klarar vårt samvete av denna prioritering? Egentligen så gör det inte det, men på grund av att vi ingår i en värdehierarki som tillåter att vi ignorerar de svältande barnen i det specifika sammanhanget, så tillåter våra samveten det. Visst låter det bizarrt, men det stämmer ju och drar man det till sin spets så är det tillochmed accepterat att döda under vissa omständigheter.
Vi närmar oss toppen i det värdebaserade systemet.