Den som väntar…

På flera ställen här på sidan har vi lovat samma sak: att något kommer i slutet av 2026.

I del 20 av Läran skrev vi att den avslutande pusselbiten – den som tar dig vidare in i en bättre framtid – kommer i slutet av 2026, och att det som hittills bara kunnat anas då blir möjligt att se. I del 19 skrev vi att nästa steg redan finns, och att det väntar på att tillräckligt många skall förstå vad det är. När Samtal med Gud inte längre erbjöds, skrev vi att det samtalen försökte ge ingår i det som kommer – och att det som kommer är tänkt att rymma alla. På sidan om Gurun skrev vi att den som ännu inte upptäckt sin roll kan få hjälp på vägen. Och i Den oundvikliga länken att grunden redan är lagd, och att den är äldre än någon av oss.

Här kommer det att stå

Det är här, i den här förkunnelsen, som det kommer att presenteras. Inte i ett pressmeddelande och inte i en annons – utan här, bland de texter som i sexton år har berett marken för det. Till dess står sidan nästan tom. Det är med avsikt.

För det som kommer kan inte förklaras för den som inte är redo att se det. Som med allt i Läran kan ingen visa dig det. Du måste se det själv. Därför är det viktigare vad du gör med tiden fram till dess, än vad som står här när den är ute.

Väntan är inte tomrum

Vi vet att väntan kan kännas lång. Men väntan är inte ett tomrum. Det är i väntan som förståelsen hinner mogna – som när ett frö ligger i jorden och ingenting syns, fast allt redan har börjat.

Använd tiden. Läs Läran en gång till, och pröva den mot det du själv ser. Samtala med andra om det du har förstått – och om det du inte har förstått. Hjälp någon som behöver det. Den som har gjort det kommer att känna igen det som kommer, när det kommer.

Längtan får oss att må bra

Det finns något i väntan som är lätt att underskatta: längtan i sig gör oss gott. Här är forskare, filosofer och religiösa traditioner ovanligt eniga. Förväntan på något gott skapar framtidstro – och framtidstro är kanske den viktigaste ingrediensen i allt mänskligt liv.

Lyckoforskningen har visat det på ett nästan vardagligt sätt. En uppmärksammad nederländsk studie från 2010 följde drygt 1 500 människor före och efter deras semester. Den största lyckan fanns inte efter resan, utan före den – i längtan. Psykologer som studerat hopp har på liknande sätt sett att människor som har något att se fram emot hanterar motgångar bättre, återhämtar sig snabbare och mår bättre över tid.

Den som visade det tydligast var den österrikiske psykiatern Viktor Frankl, som överlevde koncentrationslägren under andra världskriget. Han såg vilka av medfångarna som orkade och vilka som gav upp, och skillnaden låg sällan i kroppens styrka:

Den fånge som hade förlorat tron på framtiden – sin framtid – var dömd.Viktor Frankl, Livet måste ha en mening (1946)

Frankl citerade gärna Nietzsche: den som har ett varför att leva för, kan bära nästan vilket hur som helst. Samma insikt bär Bibelns kanske mest kända rader om tro:

Tron är grunden för det vi hoppas på, ett bevis för det vi inte ser.Hebreerbrevet 11:1

Det är ingen slump att den sista delen av Läran heter Tron & Hoppet. Tron ger oss en grund att stå på, men det är hoppet – längtan efter något gott som ännu inte syns – som får oss att ta nästa steg. Utan framtidstro stannar människan. Med den kan hon uthärda nästan vad som helst. Så låt längtan få finnas. Den är inte en brist på det som ännu inte kommit, utan en del av det goda självt.

Den som väntar…

Det finns ett gammalt ordspråk som vi redan har låtit avsluta ett kapitel här på sidan, och som får avsluta även det här. Klockan nedan räknar ned till den sista sekunden av nyårsnatten 2026. När den står på noll, är väntan över.