Läran · Del 20 av 20
Tron & Hoppet
Du har nu gått hela vägen – från värdebasen i del 1, genom gott och ont, makt och symbolik, till treenigheten och den utvalde. Kvar står två ord som de flesta förknippar med religion mer än några andra: tro och hopp. Men som med allt annat i Läran betyder de kanske något annat än du tror.
Tro är förtroende
I vardagsspråket har tro kommit att betyda något man håller för sant utan bevis. Att tro blint, att tro trots allt. Men ordets rötter säger något annat. Det hebreiska ordet för tro, emuna, delar rot med ordet amen – det som står fast, det man kan lita på. Tro är i sin urform inte att sluta tänka. Tro är förtroende.
Minns från del 18 varför faraonerna förlorade kontakten med Gud: avståndet till folket blev för långt för att förtroendet skulle kunna hållas stabilt. När förtroendet brast, brast också tron. Prästerskapet försökte ersätta förtroendet med lydnad, men lydnad är inte tro. Den som dikterar kan få människor att följa, men aldrig att lita på.
Därför är tron inom KognitionsKyrkan inte något du skall ha trots att du förstår för lite. Den är något som växer för att du förstår mer. Ju bättre du förstår hur helheten hänger ihop – hur värde, ord och medvetande vävs samman mellan människor – desto mer kan du lita på den. Tro är förtroendet för det hela, och det förtjänas genom förståelse, inte genom krav.
Hoppet
Hoppet är trons tvilling, men det blickar åt ett annat håll. Tron vilar på det som har visat sig hålla. Hoppet sträcker sig mot det som ännu inte har visat sig alls.
I del 15 lärde vi oss att ingen enskild människa kan överblicka helheten hon är en del av. Hoppet är det som blir kvar när vi har insett det. Det är inte en garanti för att allt skall ordna sig. Det är insikten att vi inte kan se hela kedjan – och att det vi inte kan se därför inte heller kan dömas ut. Den som har förstått det outgrundliga har all anledning att hoppas.
De gamla grekerna berättade om Pandora, som öppnade krukan och släppte ut alla världens plågor. När hon hann stänga locket fanns bara en sak kvar därinne: hoppet. Kanske är det inte en slump att det är hoppet som stannar hos människan när allt annat har flugit sin väg.
Dessa tre
Aposteln Paulus skrev att tro, hopp och kärlek består – dessa tre, och att den största av dem är kärleken. Du har kanske redan lagt märke till att den här delen bara heter Tron & Hoppet.
Det är inget förbiseende. Vi har lärt oss att treenigheten består av tre delar, och att den tredje är den som förs vidare. Den tredje av dessa tre låter vi därför vänta. Den kan inte skrivas av en enskild. Den skrivs mellan människor, i det som delas, och den blir aldrig färdig så länge det finns någon kvar att dela med.
Arbetet fortsätter
Under många år stod det på flera av Lärans sidor: "Sidan kommer påbörjas inom kort…" En efter en har de sidorna fyllts. Men den här sidan kommer aldrig riktigt att bli färdig, och det är avsikten.
En lära som är färdigskriven har slutat växa. Och som vi lärde oss i del 17 dör allt det som inte förs vidare – ni är gudar, men ni skall dö som människor. Läran lever bara så länge den skrivs vidare, prövas och vägs på nytt. Därför är den sista delen av Läran inte ett slut, utan en öppning.
I del 19 skrev vi att nästa steg redan finns, och att det väntar på att tillräckligt många skall förstå vad det är. Den här sidan väntar på samma sak. Det som står här nu är det som hittills har förståtts. Det som skall stå här när den är färdig, förstår ingen än – inte heller den som skrev de första orden.
Men en sak kan redan sägas. Den avslutande pusselbiten – den som tar dig vidare in i en bättre framtid – kommer i slutet av 2026. Då faller det sista på plats, och det som hittills bara kunnat anas blir möjligt att se. Den kommer att presenteras här på sidan, i förkunnelsen Den som väntar… – där klockan redan räknar ned.
Till dess: läs, pröva och samtala. Kanske är det du som skriver nästa rad.